Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

Typerna du ser på pressdagarna varje år

byredo-doftljus

Halloj Byredo, har ni några sköna doftljus som doftar Patchouli? Och vad är det förresten?

 

Innan vi börjar: Originaltitel på det här inlägget var ”Jag minns mina pressdagar och hur jag brukade ta på dem” men eftersom jag är ny här på bygget tänkte jag vara duktig kille och bytte alltså till den mer lättsmälta ovan. JAG VET att det klicklockar att dra till med ”9 typer du känner igen från pressdagarna – VILKEN ÄR DU?” men fullt så roligt ska vi inte ha. Nivå hörrni, nivå.

* * *

Det har nämligen varit pressdagar i Stockholm.

Vad är pressdagar, säger de som inte är modepersoner.

Vad är- nej sluta, säger de som är trötta på det uttjatade skämtformatet som höll på att slinka igenom.

Pressdagar kallas det när alla PR-byråer bjuder in till öppet hus och visar upp alla varumärken de jobbar med att göra PR åt. Det är ofta roliga tillställningar med produktprover, branschmingel, enklare förtäring såsom cupcakes på pinne och banh mi-munsbitar och bubbliga drycker – för att inte tala om loungiga remixer på Icona Pop och Elliphant och goodiebags av olika sprakighet. Detta samlar förstås de flesta modepersonerna i hela Stockholm, hela spektrat av sorter och japp, du har förstått rätt, jag har hela listan.

Typerna du inte kan missa på pressdagarna:

GOURMANDEN

Ojojoj, här ska ätas! Gourmanden är bara där för maten. All mat. Det är trippla frukostmöten som sömlöst glider över i lika många luncher i följd – glasnudelsalladen bara sveps ner i halsen så att macaronerna kan proppas in två i taget.

Säger: ”Jag måste ju bara smaka på den vegetariska också!”

FYLLOT

Så mycket goda och alkoholhaltiga sponsdrycker, så lite tid. Fyllot tror hen är i en bar och är noga med att skoja på allvar om att hen borde ta det lugnt imorgon, vilket aldrig sker.

Säger: ”Klockan är väl halv elva på förmiddagen någonstans, hahahahaha skål!”

SAMLAREN

Allt är inte guld som glimmar, men för Samlaren är allt guld som är gratis. Det spelar väl ingen roll om hen kommer använda testprodukterna eller inte – om en får en gratisgrej är det ju rent ut sagt oartigt att inte ta med sig två hem.

Säger: ”Wow, Ipadfodral för hundar, hallå jag måste ju bara ha ett sånt till… min hund som jag har, jag lovar, och dens… ipad som den har.”

VERKTYGET

Har en blogg eller dylikt på något hörn på internet eller gör någon plocksida för en stadsdelstidning som ingen känner till. (Ursäkta men ”Mitt Norra Hägersten” delas faktiskt ut till 2000 hushåll!) Kompenserar med att lydigt skriva om exakt allt PR-byrån presenterar i nyhetsväg. Ett säkert kort när något är svårpushat, dock med noll läsekrets och obefintlig trovärdighet.

Säger: ”Gellack speciellt för skäggiga män, okej… vänta vänta, jag hinner inte anteckna… och träningsplagg influerade av polska balettdansöser… det gör jag något på!”

DEN VIKTIGE

Har rätt jobb, rätt blogg och rätt plattform. Hen är viktig (känns knasigt bara att skriva ordet) för PR-byråerna och varumärkena. Ett visst svassande föreligger.

Säger: ”Men det kan ni ju visa mer på vår privata lunch nästa vecka.”

DEN SERIÖSE

Hen ser sig som den tredje statsmakten, nu snackar vi riktig journalistik. Har läst på journalisthögskolan, flera terminer faktiskt. Har ambitioner. Tar saker på allvar. Problematiserar och väjer inte för de svåra frågorna.

Säger: ”Ja men hur påverkas samhället av det här doftljuset och dess doft av patchouli och mysk?”

ARBETSSÖKAREN

Vill helst av allt bara få jobb på PR-byrån och gör allt för att visa framåtanda, social kompetens och positiv fot. Svarar gärna på andra modepersoners frågor, för att hjälpa PR-byråmänniskorna, oavsett om hen kan svaret eller inte.

Säger: ”Det verkar så himla kul på just er PR-byrå, jag gillar verkligen [de tre översta varumärkesnamnen på PR-byråns webbsida]!”

ALLVETAREN

Är bara där för att berätta att hen redan vet allt, har hört om alla produkter och läst all information och provat allt och vet mest. Mer än de som jobbar med varumärket dagligen, givetvis. Vill prata om de olika internationella bloggarna hen följer. Har kanske varit i LA en gång, för 15 år sedan, eventuellt med mamma och pappa på semester.

Säger: ”Det var som när jag var i LA. Då…”

RAGGAREN

Ser det som en helt vanlig utekväll – är där för att träffa någon. Eller flera.

Säger: ”Går du ofta hit? Vad är du för stjärntecken? Får jag bjuda på en drink? Oj de är visst gratis, hehe.”

* * *

Det var de typerna det.

Nu kanske vän av ordning undrar: men Johan, du är ju modeperson, vilken typ tillhör du? Du måste väl tillhöra någon av dessa, eller kanske flera?

Och då vill jag svara att  jag inte alls tillhör någon av de här grupperna. Det är inte applicerbart på mig och förresten var jag visst bjuden till alla PR-byråers pressdagar, varför skulle jag inte vara det? Just det! Nä jag skriker inte, jag bara talar tydligt. Sluta fråga en massa nu.

Presentation genom stulna enkäter, del 1: Hej konsument!

Det finns ju väldigt många olika enkäter, intervjuformulär och frågeformat där ute på det jag brukar kalla ”webben” – så jag tänkte väl sno en del av dem och på så sätt presentera mig själv lite närmare. Vi drar igång med DN-klassikern Hej konsument!

Johan Hurtig hej konsument

Bästa promenad: Ner till Karlberg och sen Kungsholmen runt.

Favoritförort: Göteborg.

Favoritgata: Rörstrandsgatan.

Favoritdrink: Manhattan.

Äter lyxmiddag på: Karin Fransson i Borgholm, Le Cinq i Paris, Lilla Ego och Oaxen i Stockholm eftersom jag fortfarande inte ätit på Franzén.

Här bjuder jag mamma på middag: Sturehof tror jag.

Här bjuder jag pappa på middag: Han gillar Thaibuffé!

Bästa mikromaten: Gorbys.

Fikar gärna på: Mellqvist och Non Solo Bar på Rörstrandsgatan (för grannsämjans skull säger vi att det är EXAKT 50-50. Men det är det ju inte.

Bästa lunchställe: Oljebaren om det är nära hemmakontoret, Riche eller Brillo om jag är ”på stan” och om jag är på söder och hasar omkring så är det ramen hos Adam & Albin på Teatern.

Bästa brunchen: Greasy Spoon!

Bästa kaffet: Infoga det där Johnny Cash-citatet!

Bästa baren: Fincava hos David på Boqueria eller champagne hos Robert på Bananas eller ja, Tweed är ju förstås väldigt bra men lite för konferensgubbe-i-illasittande-grå-kostym-frekventerat.

Bästa konsertlokalen: Backstage Hultsfred 2002.

Senaste Stockholmsupptäckt: Kinuskisåsen till glassen hos Magnus Nilsson. Vilken grej!

Senaste teaterföreställning: Liv Strömquist tänker på dig!

Senaste utställningen: Kvinnofängelse på Kalmar Slott.

En bra gå bort-present: Förut, mitt eget fanzine 1981. Nu, en ask Noblesse.

Favoritlyxartikel: Tvål och handkrämen La Tulipe från Byredo, Bollinger och gröna växter (som jag tar död på på några dagar).

Spelar: Inte skivor så mycket längre, det är synd.

Läser just nu: Alltid fyra-fem böcker parallellt, nu Bea Uusmas Nordpolen-bok, Martin Luuks ”Gud har för mycket tid”, ”Vid Grand Central Station satt jag och grät” och nån 1000-sidors fantasybok som jag precis börjat på.

Läser helst: Färdigt. Älskar känslan av att ha läst ut en bok, bra eller dålig, för då känns det som att jag har vunnit mot boken. Knasigt kanske. (Löser helst: korsord.)

Favoritråvara: Grädde.

Favoritfärg: Mörkblå.

Favoritmärke: Nämen det går ju inte, för ospecifikt. Se kommande stulna enkäter.

Favoritskor: Också svårt att specificera.

Dricksprocent: På restaurang i Sverige, drygt tio.

Modeförebild: Stig Dagerman och Jun Takahashi

Motionerar: Intervaller och lite vikter på Balance. Intervaller, Kungsholmen runt och kroppsviktsövningar när det är fint ute.

Det dyraste jag har köpt: Lägenhet, Rolex Daytona, förlovningsdiamantring.

Klädkonto per månad: Har haft noll-månader, på riktigt! Har också haft femsiffriga månader, finurlig smiley.

Mest överskattade affär: Nuon-affären kanske… Själv gjorde jag en kass affär med African Oil-aktier en gång för länge sen, också trist.

Favoritprodukt på systemet: ”Det där Barolovinet med den coola etiketten”, eller Bollinger eller Pol Roger, eller två flaskor Peroni som jag sen lägger i frysen hemma och glömmer bort.

Favoritprodukt på Apoteket: Treo!

Lyssnar på: Llojd ”Röda dagar” och Harold van Lennep ”Liberation”

Bästa förfestmusiken: Låt nummer 18 på den där japanska Life of Pablo-tolkningen, den heter ”増>>>>減<<<<増” och betyder… oklart.

Bästa fyllekäket: gyros på Kalmargrillen kanske?

Senast gnolade: IS kampsång, sen Johanna hade med den i ett Tankesmedjaninslag. Kanske skulle ljugit här känner jag nu.

Dansar helst till: Fransk house och twerkiga beats!

Senast köpta skivan: DeJ Loaf ”Hey There”, Pete Herbert & Dicky Trisco ”Hanging Out” och Diskobeistet ”Gammal Morro”.

Mitt sämsta köp någonsin: En skjorta (som mamma visserligen köpte till mig i sjuan), som jag upptäckte i skolan hade så kallad ”tjejknäppning”. Användes givetvis aldrig någonsin igen.

Senaste impulsköp: Ett par Anti Social Social Club-t-shirtar som jag beställde på nätet efter två glas riesling.

Senaste fyndet: En palmskjorta från Our Legacy och ett jättefint kumquatträd!

Senaste secondhandfyndet: När jag lämnade in halva garderoben till försäljning på Herrjudit på söder, vilken jäkla skön känsla.

Mode jag aldrig vill se igen: Psycho Cowboy.

Värsta huvudbonaden: Oj, det finns så många! Är rädd att vi har vad som kommer refereras till som den stora Beppemössasommaren framför oss.

Bästa huvudbonaden: Är lite sugen på en Beppemössa från Supreme i ful kamouflage faktiskt.

Favoritaccessoar: Min förlovningsring.

Fulaste klädfärg: Brun.

I dvd:n: Hahahaha

Användbar pryl: iPhone!

Transportmedel: Min Abici-cykel, i väntan på att få en bra bil-deal.

Återvinner: Hellre än bra är jag rädd, men försöker.

Hejar på: Kalmar FF.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Instagram.

Till och med Hitler har synpunkter på min comeback

En gång i tiden, det känns som tusen år fast det var väl två, så gjorde jag någon sorts omformulering av min bloggärning på Café: slut på modet, in med rolet. Varför jag trodde de två inte funkade i symbios är lite oklart, men jag var nog bara allmänt trött. Som del i denna relansering gjorde jag en tramsig variant på Hitler-reaction-videon och den blev kul faktiskt. Så kul att jag helt skamlöst skåpmatar er med den nu. Vi kan ju tänka oss att han är lika upprörd idag över att jag plötsligt är här på Metro Mode – för säga vad man vill om Hitler, men förändring tycker han inte om. Håll till godo.

Första gången Hitler figurerar på Metro Mode? Kittlande!

Hej, nu är jag här

Jahaja… vinkande emoji-hand… halloj!

Året är 2016 och här sitter jag med en nystartad… mode… blogg…

(Räcker det med punkter för att accentuera tveksamheterna kring detta nu tror ni? Ja kanske.)

Det blir spännande, det här.

Det blir spännande? Det här?

Japp, då var vi igång! Whoa!

Med bloggen! Jag bloggar nu ju. I realtid! Blogg blogg blogg! Oj vad det går!

Visst har vi kul här på bloggen?

Kul! Visst?

Förlåt vad sa du? Att det inte är som en ”vanlig modeblogg”? Att det är konstigt?

Jaha… ja, det kanske stämmer. Jag vet inte riktigt, det var länge sen jag höll på med detta faktiskt, det erkänner jag. Men brukade vi inte hålla på så här mest? Var du inte med redan förr i tiden? Det har jag för mig.

Aha, okej, det måste till mer än att vi håller på och pratar såhär? Detta räcker inte? Nä okej, det måste in mer mode, jag förstår. Och mer blogg, absolut, det låter logiskt. Jag hör vad du säger. Köper det.

Jaa… då ska vi se… Vad ska vi hitta på… Jag kanske kan berätta vad jag har på mig för modekläder just nu, nu när jag sitter och skriver det här modebloggandet, det kanske är rimligt?

Ja så gör vi!

Då har jag ett par smala svarta byxor som är helt trasiga, fast det ska vara så alltså, från det japanska märket Undercover som jag tycker så mycket om. Sen har jag en t-shirt från Supreme, med Neil Young på, och på fotot av Neil Young så har han OCKSÅ en Supreme-t-shirt på sig, så det är en t-shirt-inception kan man säga. Plus en hatt! Oj nej, inte jag alltså, det är Neil Young som har en hatt på sig. På bilden, på t-shirten.

Varför?

Det kan väl inte jag veta! Han ville väl ha en hatt på sig bara.

Varför ska du alltid hålla på såhär? Jag försöker bara modeblogga i fred och så ska du bara larva dig och retas och låtsas att det är jag som har hatt på mig och sådär, det är faktiskt inte roligt. Kan jag få fortsätta berätta om mina kläder nu eller? OM DET ÄR OKEJ MED DIG??????

Tack.

I alla fall, sen har jag en svart stickad tröja på mig och den är också från Undercover. Varm och skön. Vadå? Att jag har tagit på mig extra hippa modekläder nu bara för att jag VISSTE att du skulle föreslå att jag skulle skriva om det i min modeblogg? Såklart inte! Vad taskigt sagt! Om du inte är schysst så ljuger jag och skriver att du säger något dumt.

Vad sa du? Att du kissar på dig ibland? Guuud så pinsamt för dig, Nu vet alla! Hahahahaha.

Just det, passa dig.

Så, var var jag? Skor! Det har jag såklart också. Vita fina höga sneakers från Nikes samarbete med Fragment (Japan igen!). De är lite för stora faktiskt, det har jag hört att hippa japaner också gillar.

Sådär ja, nu är vi igång igen. Med modebloggandet. Härligt!

Förresten, vad har du på dig för något?

Inga brallor?

Nähä. Okej.

Johan Hurtigs webbshop
Dölj
metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Hälsa
Foodjunkie
Mode
Mathilda Weihager
Lifestyle
Linn Herbertsson
Mode
Pamela Bellafesta
Home
Andrea Brodin
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Mode
Paulina Forsberg
Hälsa
Ida Warg
Lifestyle
Sandra Beijer
Lifestyle
Susanne Barnekow
Hälsa
Josefines Yoga
Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Makeup by Lina
Lifestyle
Elin Johansson
Man
Niklas Berglind
Home
34 kvadrat
Lifestyle
Tess Montgomery
Mode
Emma Danielsson
Hälsa
Fannie Redman
Lifestyle
Vanja Wikström